Olika sätt att tycka mars 28, 2008

Ibland kan man ju fundera på vad bokrecensioner egentligen är till för. Vägleda oss i vad som är bra och dåligt tänker jag, vad som är värt att lägga sina pengar på. Men för att kunna förlita sig på det måste man inte då först göra en djupgående undersökning i vilken recensent som man delar smak med? För när en och samma bok blir totaldissad i DN och höjd till skyarna i SvD så tyder det ju inte på annat än att alla helt enkelt tycker olika. Nu tycker jag ändå att recensioner är en bra grej för skapar diksussioner och uppmärksamhet.

Även recensionerna kan vara urbra eller skitdåliga förstås.. och det är nu min poäng kommer. Jag är förstås oerhört partisk i fallet Johanna Nilssons nya bok och blev oerhört lycklig när paketet från adlibris kom. Dock verkar inte DN:s Martina Lowden fullt så lycklig efter att ha läst SOS från männskligheten. Hon sågar boken fullständigt och kallar den banal och förutsägbar. Det verkar som att Lowden mest har lagt sin energi på att hitta de mest fyndiga och ironiska sätten att avfärda boken på och även om en ”förlåt, men boken suger”-recension är mesigt så slängs du här in i en kort artikel där varje mening är en diss. Känns liksom inte så övertygande och proffersionellt.

Självklart litar jag fullt ut på SvD:s Magnus Eriksson som tycker att det är det bästa Johanna Nilsson skrivit. Man hör ju som bekant det man vill höra. Skall läsa den så fort jag läst ut En sorts kärlek och sedan tycka helt på egen hand. Min egen åsikt väger ändå alltid tyngst. Sen kan ju andra i sin tur hissa och dissa vad jag tycker.

God förmiddag… mars 27, 2008

…och ursäkta min dåliga uppföljning angående bokrean. Satt och bläddrade lite i inläggen och såg att jag skrivit ett ”fortsättning följer…”. Den lite trista sammanfattningen är att jag inte inhandlade någon av de böcker jag kollat in. När jag väl klev in i myllret på Akademibokhandeln blev det för mycket att välja på, eller för lite. Helt plötsligt kändes alla dessa gamla titlar ute och jag ville ha nytt, nytt, nytt! Två böcker lyckades jag ändå bära med mig i en alldeles för stor, men fin reapåse. Skuggan över stenbänken av Maria Gripe köpte jag till kursen i barn och ungdomslitteratur som jag läser för tillfället och det var en riktigt bra ungdomsbok! Jag är inte ett av de barnen som är uppväxt med Gripe men jag kan mycket väl tänka mig att plöja hela skugg-serien nu. Parfymen av Patrick Süskind var bok nummer två i min kasse. Den skall tydligen vara bättre än filmen? Jag tyckte filmen var helt ok, så om boken är bättre är den förhoppningsvis mer än ok.

Nej, dags att ge sig in i dagens bestyr men först vill jag passa på att peppa för filmen Once som jag och Micaela såg under påskhelgen. En mysig film med riktigt bra musik. Riktigt bra. Så bra att filmen belönades med en oscar för bästa originalmusik. Så se den!

Jag ska skydda dig från allt mars 26, 2008

Äntligen fick jag läst klart Jag ska skydda dig från allt av Lauren Kelly. Det har blivit mest kurslitteratur och filmtittande på sistone och när jag väl fått en läslucka så har jag somnat efter tre sidor typ. Men igår orkade jag (precis) hålla mig vaken till sista sidan. Men oj vilken besvikelse slutet blev. Eller så är det tänkt att man ska gilla oupplösta slut kanske med en tänkt fortsättning i läsarens fantasi. Dock vill jag känna mig snäppet mer tillfreds än jag gjorde för att en bok skall få en femma av mig.

Annars var det en riktigt bra och spännande bok. Man får följa den unga Marta som bor tillsammans med sin faster på en konstnärskoloni utanför New York. Faster Drew har ett järngrepp om sin brorsdotter, framför allt psykiskt. En dag rövas de båda bort från kolonin och endast Marta återfinns, nerdrogad och utmärglad. Boken inleds med detta mysterium och skildrar därefter Marta och Drews relation från start. Mot slutet är det sjukt spännande men som sagt så tycker jag det blir lite snörpligt.

Jag gillar den psykologiska spänningsgenren som Kelly skriver inom och jag kan ju självklart inte låta bli att nämna den bok som fått mig att läsa allt av henne i hopp om en liknande läsupplevelse. Tag mig, tag mig med dig är en superbra bok som lätt tar en plats på min topp-tio-lista. Jag ska skydda dig från allt är bra, men inte fullt så bra.

fotnot: Lauren Kelly är en pseudonym för Joyce Carol Oates.

Underbara bokvår! mars 17, 2008

Jag spricker snart av längtan efter våren! Den verkar onekligen trög då jag får rapporter hemifrån om ett 3 decimeter tjockt snötäcke och graderna här i Stockholm vägrar stiga till vårjackenivå. Och lika mycket som jag längtar efter solväggar och uteservingar, ser jag fram emot vårens bokutgivning.

Johanna Nilsson, som har skrivit en av mina absoluta favvoböcker – De i utkanten älskande, kommer med en ny bok som tydligen skall vara i samma stil. SOS från männskligheten skall också beröra ämnen som utanförskap och hur det är att sticka ut från mängden.  Mina förväntningar är sjukt höga!

Som tidigare nämnt, så kommer John Ajvide Lindqvist ut med sin tredje roman i Juni. Den heter Människohamn och fast jag ännu inte hittat någon beskrivning av handlingen så är jag fullständig övertygad om att den på en skala från ett till fem är en självklar femma.

En tredje utgivning som jag ser fram emot är Jonas Hassen Khemiris nya Invasion! som kommer i april. Det är en samling av krönikor och noveller som han skrivit sedan han debuterade 2003. Dessutom innehåller den två pjäser. Mycket intressant! Jag gillade verkligen Ett öga rött och Montecore, mycket på grund av hans lek med ord och språket, så även denna kommer att hamna i min bokhylla.

Plus många, många fler som antagligen kommer vara underbar läsning i vår- och sommarsolen. Nu ska jag återvända till min never-ending-kurslitteratur och lära mig lite mer om Strindberg & Co, samtidigt som jag kastar längtansfulla blickar på högen med skönlitteratur som bara skriker efter att läsas. Men det får bli en annan gång…

Håll tummarna för en fin vår!

Var finns de läsvänliga caféerna? mars 2, 2008

Jag är inte överförtjust i att läsa i offentliga rum, det största skälet till detta är för att jag blir distraherad av prat och rörelse runt omkring mig. Jag önskar dock att jag kunde slukas in i böckernas värld när jag sitter på tunnelbanan eller på ett mysigt café. Idag tänkte jag slå på stort och hitta ett urmysigt nytt (alltså outforskat) café där jag 1; kan dricka gott thé och då menar jag inte en dyr tepåse som jag lika gärna kunnat köpa på ICA; 2, lugnt och plugg/läsvänligt. Kikade runt på Allt om Stockholm och hittade Chaikhana, ett tehus i Gamla Stan. Första intrycket var ”Wow, troligt mysigt och huuur mycket thé som helst”. Egentligen är prisklassen inte lämpad för en student, men what the heck, ibland måste man unna sig lite lyx. Tyvärr blev jag satt i en bakre del av tehuset som var trångt och inte alls så lugnt som Allt om Stockholm hade beskrivit det. Även om jag blev väl ”omhändertagen” av personalen som gång på gång frågade om det smakade bra, så blev jag stressad av det. Jag avslutade mitt plugg på Chaikhana genom att köpa med mig ett hekto chai för att fortsätta läsandet på hemmaplan istället – däremot kommer jag föreslå detta tehus nästa gång jag och flickorna skall ta en lyxfika.

Från det ena till det andra. Det finns en mängd variationer på stavningen ”te”: te, tee, thé, tea osv. Vilken föredrar ni och vilken är den rätta? Personligen tycker jag att thé estetiskt sätt ser finare ut, men jag tror den stavningen är helt fel.