Godis! februari 13, 2008

Godis som i bokrea alltså. Vem älskar inte bokrean? Jag blir alldeles till mig. Så till mig att jag knappt lyckas inhandla något på ett vettigt sätt. Det börjar med att jag plockar och plockar tills jag inte vet vad som ligger i botten, sedan överlägger jag med mig själv om vad jag verkligen behöver, lägger ifrån mig allt, sen börjar jag om… Det hela leder till att jag ger upp och går från rean med en, högst två böcker inhandlade och är sjukt missnöjd. Men i år skall det bli annorlunda. I år skall jag ha Micaela som förebild och strukturera mitt bokrea-shoppande i förväg. Jag skall besöka alla internetlådor, hämta kataloger från alla butiker och vara sjukt förberedd den 26:e februari.
På Bokus är det mycket som väcker intresse, t ex Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Ekelund. Sen funderar jag på att ge mig på  något av Stephen King och kanske inhandlar jag ett ex av redan lästa Jane Eyre av Charlotte Brontë, bara för att det är en så fin kärlekshistoria.
Är det någon annan som är obeslutsam med sina inköp kan jag lösa det. Köp Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda, Montecore av Jonas Hassen Khemiri eller I närheten av solen av Hanna Wallsten. Alla är skitbra, men ändå väldigt olika.

Fortsättning följer även här…

Bokrean 2008 februari 12, 2008

Vilken bra start på dagen. Jag går igenom internetbokhandlarnas REA-sidor och beställningen till adlibris ser för tillfället ut så här:

CUNNINGHAM, MICHAEL: ETT HEM VID VÄRLDENS ÄNDE

UGRESIC, DUBRAVKA: SMÄRTANS MYSTERIUM

OATES, JOYCE CAROL: VÅLD: EN HISTORIA OM KÄRLEK

OATES, JOYCE CAROL: FALLEN

TÓIBÍN, COLM: MÄSTAREN

ATWOOD, MARGARET: PENELOPIADEN: MYTEN OM PENELOPE OCH ODYSSEVS

KUNDERA, MILAN: VARATS OLIDLIGA LÄTTHET

SÖDERBERG, HJALMAR: MARTIN BRICKS UNGDOM

PAMUK, ORHAN: DET TYSTA HUSET

WIJKMARK, CARL-HENNING: STUNDANDE NATTEN

FALKENLAND, CHRISTINE: TRASDOCKAN

En del böcker är uppgradering från luggslitna pockets till inbundna böcker, och en del outforksad litt. som ingår i mitt ”nyårslöfte” om att utmana min egen lässmak och förhoppningsvis hitta nya författare, genre etc. Fortsättning följer…

Follow the Yellow Brick Road februari 2, 2008

I veckan fick jag en alldeles försenad julklapp av mannen min, nämligen en av de bästa musikalerna ever. Collector’s Edition av The Wizard of Oz (1939). Utgåvan är fullmatad med tre skivor. Den första innehåller en restaurerad version av filmen, även intervjuer med skådespelare och medarbetare bakom verket. Andra skivan rymmer dokumentärer om filmen och dess influenser och sista skivan (som jag är upp över öronen lycklig för) innehåller gamla versioner av Wizard of Oz; Wizard of Oz (1910), The Magic Clock of Oz (1914), His Majesty, The Scarecrow of Oz (1914) och The Wizard of Oz (1925). Lycka!

Gårdagen tillbringade familjen Andersson/Kopparhed i soffan och kollade på den restaurerade kopian från 1939 och fascinerades över vilket bra restaureringsjobb de gjort; klara färger, ingen korninghet, ljudet var perfekt. Bäst av allt, historien håller än. Vi satt och fnissade i soffan och lovebomba ”det fega lejonet” som är våran favoritkaraktär. Intressant nog kunde jag återknippa filmens tema till min och Maries lunchdiskussion om barns fantasier i bland annat Mio min Mio (boken av Astrid Lindgren), i barnens fantasi-/drömvärld är allt precis som hemma, fast lite bättre. För mig, som inte sett filmen på länge innan jag såg den igår, blev det tydligt hur Hunk är ”Fågelskrämman – utan hjärna”, Zeke som ”det fega lejonet” och Hickory som ”Tin Man utan hjärta”. Jag är supernöjd med min försenade julklapp och idag, i detta snöoväder, kommer jag sätta mig för att se igenom den sista skivan med pre-1939 versionerna av Wizard of Oz.

UPPDATERING:

Restord Silent Version Featuring Oliver Hardy and a New Score by Robert Israel.

Där ser man, Robert Israel hade jag som föreläsare i en kurs om filmmusik, för nästan exakt ett år sedan.

Ensamhetens vin januari 30, 2008

Äntligen, äntligen, har jag fått hem Ensamhetens vin av Irène Némirovsky. Så som jag har längtat efter att jag läste inledningen till Storm över Frankrike förra sommaren. Storm över Frankrike är en fantastisk roman som skildrar den tyska invasionen av Paris 1940. Vanligtvis är jag mättad på alla WW2-romaner. Dock har Némirovsky lyckats skildra alla samhällsklasser i det brinnande kaos som rådde i Paris och övriga Frankrike under den tiden – och det är ju det, korsandet av olika människoöden som lockade mitt intresse. Däremot finns det ett stort men, introduktionen om Irène Némirovsky var mycket mer spännande än hela romanen. Att Némirovsky på 20-talet levde i exil i Frankrike och levde loppan på societetsfester och lyxsemestrear till Nice med ständiga påbud att sluta flirta eftersom det kan förstöra hennes anseende får mig att vilja veta mer. Med glädje läste jag i DN för någon vecka sedan att Ensamhetens vin innehåller ”starka självbiografiska inslag”. Jag välkomnar Ensamhetens vin med tre starka ja. Ja, ja, ja!

Förra året släppte Bonnier Balen/Höstflugor av Irène Némirovsky. Någon som läst den? Värd att köpa som inbunden eller skall man vänta till pocketversionen?

En myriad av bokklubbar januari 29, 2008

Hur många gånger har jag inte gått med i en bokklubb bara för att man får ett visst antal böcker för en billig penning. Varje månad återupprepades samma mönster – jag glömde avbeställa månadens bok som inte alls verkade så spännande medan den olästa bokhögen bara växte och växte.

För något år sedan, när jag upptäckte nätbokhandlarna, sa jag upp mitt medlemskap i alla bokklubbar som jag var med i. På nätet kunde man (och kan fortfarande) köpa billiga och bra böcker när man vill – man behöver inte sitta och vänta på nästa erbjudande. Till för någon månad sedan såg jag att Adlibris börjat med olika bokklubbar, och för tillfället får jag nyhetsbrev från Litterära bokklubben, Doroteas vänner och Militärhistoriska klubben (ifall det erbjuds ett fynd som jag kan ge sambon). Än så länge har jag nappat på Murakami-erbjudandet (Kafka på stranden var förmodligen den största läsupplevelsen förra året – tack, Litterära klubben) och jag funderar på om det nya erbjudandet med Carlsten Jensens Vi, de drunknande är något för mig. Dessutom är jag väldigt sugen på Doroteas erbjudande om Robero Savianos Gomorra om maffian i Neapel.

Häromdagen fick jag ett mejl från Månpocket om att man kan prenumerera på deras pocketar. Går man med i klubben får man tre pocket gratis – denna gång går det i kärlekens tecken: Ray Kluuns En sorts kärlek, Plum Sykes Singel på nytt och Caroline Dahlmans Hitta kärlek. Det här är inga böcker som jag egentligen nappar på, men ändå tackade jag ja. Jag får se det som årets utmaning, att läsa böcker som jag aldrig annars skulle lägga märke till. Till sist får jag inse att jag återigen är fast i myllret av bokklubbar.

Precis så bra som mina färväntningar krävde januari 28, 2008

Vände precis sista bladet i Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Jag älskar verkligen den känsla av belåtenhet och tillfredsställelse som kan infinna sig när man läst ut en bok. Liksom ett nördigt pirr i kroppen bara för att det var så bra läsning. Det är förstås en sällsynt känsla som inte kommer av vilken roman som helst, men Ajvide Lindqvist har med sina skräckhistorier lyckats framkalla den hos mig alla gånger (och det är därför mina vänner får utstå mitt eviga måste-läsas-tjat).

Pappersväggar är till skillnad från Ajvide Lindqvists tidigare böcker, Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda, en samling noveller. Berättelser om allt från utanförskap och märkliga skolvikarier till övertygelsen om att kunna lura döden. Och när döden själv på de sista sidorna av Sluthanteringen kliver fram i hela sin skepnad är det fullkomligt realistiskt. Självklart är döden en mörk gestalt, och självklart förvandlar den vår själ till en vacker fjäril när vi dör. Så medryckande är novellerna att det övernaturliga känns helt naturligt.

Av tio berättelser får man förstås sina favoriter. De som sätter sig i minnet lite längre och som man läser om när de börjar blekna. I Pappersväggar så är mina tiopoängare (förutom Sluthanteringen, som är en epilog till Hanteringen av odöda) Gräns och Equinox. Gräns handlar om tullvakten Tina som har en overklig förmåga att läsa människor och avslöja smugglare. En dag möter hon en man som förbryllar henne, men som också har förklaringen till hennes begåvning. I Equinox får man följa en kvinna som hittar en lik i ett sommarhus. Hon skapar en märklig relation till detta lik som hon snart tappar kontrollen över. Mycket spännande! Och som vanligt i Ajvide Lindqvists historier så har man ingen aning vart det bär.

Så mitt betyg blir: Läs! Läs! Läs!
Och det bästa av allt: Till sommaren kommer nästa.

Control januari 20, 2008

Jag gick och såg Control i helgen. Filmen som handlar om Joy Divisions sångare Ian Curtis. Om hans korta liv, om kärleken och musiken. Man får följa bandets väg till framgång samtidigt som Curtis kämpar med depressioner och epilepsi. Fokus ligger på hans dramatiska kärleksliv; det tidiga giftermålet med Deborah och kärleken till belgiskan Annik Honoré.

Joy Division har aldrig varit några större idoler för mig. Det är bra musik och visst, Love Will Tear Us Apart rullar med jämna mellanrum fram på min playlist, men mer än så har det aldrig blivit. Ändå har jag väntat på att Control skall gå upp på biograferna. Människoöden som det här fascinerar mig.

För regin står rockfotografen Anton Corbijns och han har gjort ett snyggt jobb. Filmen är helt i svartvitt och fotot är lysande. Musiken letar sig ut i varenda nerv när bandets spelningar tar plats på bioduken. Om och hur mycket filmen motsvarar Ian Curtis verkliga liv går mig förbi. Som sagt så var jag dåligt insatt innan. Men oavsett så ser jag en bra film. En väldigt bra film faktiskt. Jag satt tagen när lyset tändes i biosalongen. Nästa skivinköp blir kanske en Joy Division-platta, och nästa bokinköp blir definitivt Beröring långt inifrån, boken som filmen är baserad på, skriven av Curtis änka.

Apropå filmer så drar Göteborgs internationella filmfestival igång den 25:e januari. Nu hade jag velat bo i Göteborg (eller att det åtminstone vore närmare och billigare att ta sig dit) för det är många godbitar på tablån. Till exempel är det premiär för filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists bok Låt den rätte komma in och är den ens hälftens så bra som boken är den helt klart värd en titt. Men jag får väl hålla mig till den 14 mars, då den kommer ut på Sveriges biografer.

Ett stycke litteraturhistoria januari 20, 2008

Efter en förträfflig fredagkväll med vin och premiären Fjärilen i glaskupan (som var väldigt bra och väl värd ett eget inlägg), firade Marie och jag vårt definitiva avslut av KVL och 2008 års fantastiska förändring – dvs. att vi båda byter institution till litteraturvetenskapen.

Fredagskvällen slutade i sängen, drickandes te och sneglande på SVTs satsning av serien Brotherhood. Serien verkar vara ok, dock lockade läshögen bredvid mig mer. Som inspiration till den nya kursen öppnade jag den så kallade äldsta skönlitterära verket, Gilgamesheposet. Att läsa i vers är inte det enklaste och ibland det mest intressanta man kan läsa – men jag drogs in i mytologins värld. Bredvid mig hade jag De heliga tecknens hemlighet och dog själv paralleller till Bibeln och övriga texter som jag lyckades se liknande motiv.

Kort om Gilgamesheposets – den handlar om kungen och hjälten Gilgamesh utövade sin makt mer än vad han behövde i staden Uruk. Folket bad till gudarna och de blev bönhörda. Himmelsguden Anus och gudinnan Aruru skapade ursprungsmänniskan Enkidu som skulle fungera som Gilgamesh vän för att Gilgamesh skulle få perspektiv på sig själv. Tillsammans beger sig Gilgamesh och Enkidu ut på äventyr – Enkidu dör. Efter en sorgeperiod blir Gilgamesh upplyst. Som det står i den första tavlan, en slags prolog för hela berättelsen: ”Gilgamesh som såg Djupet, jordens grund, han erfor allt, förstod allt.”

Först ut i nästa adlibrisbeställning är en bok om mytologier och tidiga gudar, Jean-Dominique Baubys memoar och möjligtvis Deborah Curtis Beröring långt inifrån om Ian Curtis liv.

Förlåt, Coupland-fans januari 17, 2008

Ack, vad höga förväntningar kan förstöra ens läsupplevelse. Så är fallet med Generation X. Tidigare har jag läst Hej Nostradamus! och Alla familjer är psykotiska. De var båda läsvärda och hysteriskt roliga men samtidigt väldigt tragiska. Många vänner och bekanta som läst Couplands böcker tipsar om Generation X för att den skall vara den bästa, möjligtvis överträffad av Girlfriend in Coma.

Sporrad av detta gick jag till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan och köpte Generation X av en lyrisk kassörska: ”Åh, bra val av bok. Det är min absolut bästa Coupland-bok. Dessutom gillar jag omslaget”. Great, tänkte jag. Nu är det bekräftat att boken är svinkul och bra. Saken är den att jag har påbörjat att läsa boken TVÅ gånger, men aldrig riktigt slukats in i historien. När jag väl bestämt mig för att plöja igenom boken skrattade jag och fnissade flera gånger – men så himla rolig är den ändå inte.

Boken tre huvudkaraktärer; Andy, Dag och Claire söker efter total frihet med inga som helst regler som binder dem. De sitter hemma hos varandra, berättar roliga historier – som för övrigt verkar vara deras enda ambition. De är akademiskt utbildade men istället för att försöka hitta ett jobb som de skulle trivas med jobbar de hårt för att behöva jobba så lite som möjligt – helst inte alls.

Generation X känns lite som att se om Clerks (Smith, 1994), den var hysterisk kul när den väl kom ut och det är ett bra tidsdokument för 90-talet och dess attityd – men idag så funkar det inte riktigt, även om det är småkul. Jag tror att jag skulle uppskatta Generation X mer om jag hade läst den för några år sedan, då jag själv var desorienterad och inte visste vad jag ville med mitt liv.

Årets första utlästa bok januari 16, 2008

Årets första utlästa bok är också julklappsboken från mamma. Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl är debutromanen som är hyllad av pressen och som jämförts med kultboken Den hemliga historien av Donna Tarrt. I bloggsfären har Fördjupade studier i katastroffysik fått både ris och ros – alltifrån förra årets bästa till förra årets mest överskattade bok.

Boken handlar om 16 åriga Blue van Meer som tillsammans med sin pappa Gareth lever ett näst intill nomadliv. Pappa Gareth är gästprofessor och åker varje termin till ett nytt universitet för att undervisa. Dock bestämmer sig Gareth för att Blue skall tillbringa sitt sista high school år på St. Gallway School. Väl på plats på St. Gallway blir hon inbjuden till att få umgås med Aristokraterna, ett gäng som har en nära kontakt med filmvetenskapsläraren Hannah Schneider. Blue som snarare har större kunskap om litteraturens historia än hur man fungerar socialt med andra tonåringar finns snart att hennes situation kantas av död och svek.

Marisha Pessl skrev Fördjupade studier i katastroffysik som en ungdomsroman, hon ville få fram en bok som hon saknade när hon var tonåring. Men stor kännedom om litteratur och film och med en nästan ofantlig mängd med referenser till både filmens och litteraturens klassiker satt jag förnöjd och vända blad och fick en perfekt visuell bild av hur Pessl byggt upp sin värld kring Blue. Jag skulle utan tvekan rekommendera den här boken till personer som inte förväntar sig en ny Den hemliga historien utan som kan läsa boken för vad den här.